Dragprovning är en viktig del av testning av materials mekaniska egenskaper och spelar en viktig roll inom industriell tillverkning, materialforskning och utveckling etc. Vissa vanliga fel kan dock ha en stor inverkan på noggrannheten i testresultaten. Har du lagt märke till dessa detaljer?
1. Kraftsensorn uppfyller inte testkraven:
Kraftsensorn är en nyckelkomponent vid dragprovning, och det är avgörande att välja rätt kraftsensor. Några vanliga misstag inkluderar: att inte kalibrera kraftsensorn, att använda en kraftsensor med olämpligt område och att åldras så att kraftsensorn orsakar fel.
Lösning:
Följande faktorer bör beaktas vid val av den lämpligaste kraftsensorn enligt provet:
1. Kraftsensorns område:
Bestäm det erforderliga kraftsensorområdet baserat på de maximala och minimala kraftvärdena för de resultat som krävs för ditt testprov. Till exempel, för plastprover, om både draghållfasthet och modul behöver mätas, är det nödvändigt att överväga kraftområdet för dessa två resultat för att välja lämplig kraftsensor.
2. Noggrannhet och noggrannhetsområde:
De vanliga noggrannhetsnivåerna för kraftsensorer är 0,5 och 1. Om man tar 0,5 som exempel betyder det vanligtvis att det maximala felet som mätsystemet tillåter ligger inom ±0,5 % av det angivna värdet, inte ±0,5 % av full skala. Det är viktigt att skilja på detta.
Till exempel, för en kraftsensor på 100 N, vid mätning av ett kraftvärde på 1 N, är ±0,5 % av det angivna värdet ett fel på ±0,005 N, medan ±0,5 % av full skala är ett fel på ±0,5 N.
Noggrannhet betyder inte att hela intervallet har samma noggrannhet. Det måste finnas en nedre gräns. För närvarande beror det på noggrannhetsintervallet.
Med olika testsystem som exempel kan kraftsensorerna i UP2001- och UP-2003-serien uppnå en noggrannhet på 0,5 nivåer från full skala till 1/1000 av full skala.
Fixturen är inte lämplig eller så är funktionen felaktig:
Fixturen är det medium som förbinder kraftsensorn och provet. Hur man väljer fixtur påverkar direkt dragprovets noggrannhet och tillförlitlighet. Av testets utseende att greppa eller att käftarna glider är de största problemen som orsakas av felaktiga fixturer eller felaktig användning.
Slirning:
Den mest uppenbara glidningen av provet är att provet lossnar från fixturen eller att kurvan påverkas av onormal kraftfluktuation. Dessutom kan det bedömas genom att markera märket nära klämpositionen före testet för att se om markeringslinjen är långt ifrån klämytan, eller om det finns ett dragmärke på tandmärket vid provets klämposition.
Lösning:
När glidning upptäcks, bekräfta först om den manuella klämman är åtdragen vid fastspänning av provet, om lufttrycket i den pneumatiska klämman är tillräckligt stort och om provets klämlängd är tillräcklig.
Om det inte finns några problem med funktionen, överväg om valet av klämma eller klämyta är lämpligt. Till exempel bör metallplattor testas med tandade klämytor istället för släta klämytor, och gummi med stor deformation bör använda självlåsande eller pneumatiska klämmor istället för manuella platt-tryck-klämmor.
Att bryta käkar:
Lösning:
Preparatkäftarna går sönder, som namnet antyder, vid klämpunkten. I likhet med glidning är det nödvändigt att bekräfta om klämtrycket på preparatet är för stort, om kläm- eller käftytan är vald på rätt sätt, etc.
Till exempel, vid ett dragprov på rep, kommer för högt lufttryck att få provet att gå sönder vid käftarna, vilket resulterar i låg hållfasthet och förlängning. För filmprovning bör gummiklädda käftar eller trådkontaktkäftar användas istället för tandade käftar för att undvika att skada provet och orsaka för tidigt brott på filmen.
3. Lastkedjans feljustering:
Lastkedjans uppriktning kan enkelt förstås som huruvida mittlinjerna för kraftsensorn, fixturen, adaptern och provet är i en rak linje. Om lastkedjans uppriktning vid dragprovning inte är bra kommer testprovet att utsättas för ytterligare avböjningskraft under belastning, vilket resulterar i ojämn kraft och påverkar testresultatens äkthet.
Lösning:
Innan testet påbörjas bör centreringen av lastkedjan, utöver provet, kontrolleras och justeras. Var uppmärksam varje gång provet fastspänns på att provets geometriska centrum är i linje med lastkedjans belastningsaxel. Du kan välja en fastspänningsbredd nära provets fastspänningsbredd, eller installera en provcentreringsanordning för att underlätta positionering och förbättra fastspänningens repeterbarhet.
4. Felaktigt val och användning av belastningskällor:
Material deformeras under dragprovning. Vanliga fel vid töjnings- (deformations-) mätning inkluderar felaktigt val av töjningsmätkälla, olämpligt val av extensometer, felaktig installation av extensometer, felaktig kalibrering etc.
Lösning:
Valet av töjningskälla baseras på provets geometri, deformationsmängden och de erforderliga testresultaten.
Om du till exempel vill mäta modulen för plaster och metaller, kommer användningen av strålförskjutningsmätning att resultera i ett resultat med låg modul. Vid detta tillfälle måste du ta hänsyn till provmätarens längd och den erforderliga slaglängden för att välja en lämplig extensometer.
För långa remsor av folie, rep och andra prover kan balkförskjutningen användas för att mäta deras töjning. Oavsett om man använder en balk eller en extensometer är det mycket viktigt att säkerställa att ramen och extensometern är uppmätta innan ett dragprov utförs.
Samtidigt, se till att extensometern är korrekt installerad. Den ska inte vara för lös, så att extensometern glider under testet, eller för hårt, så att provet går sönder vid extensometerbladet.
5. Olämplig samplingsfrekvens:
Datasamplingsfrekvensen förbises ofta. En låg samplingsfrekvens kan orsaka förlust av viktiga testdata och påverka resultatens äkthet. Om till exempel den verkliga maximala kraften inte samlas in, blir resultatet av den maximala kraften lågt. Om samplingsfrekvensen är för hög kommer den att översamplas, vilket resulterar i dataredundans.
Lösning:
Välj lämplig samplingsfrekvens baserat på testkraven och materialegenskaperna. En allmän regel är att använda en samplingsfrekvens på 50 Hz. För snabbt förändrade värden bör dock en högre samplingsfrekvens användas för att registrera data.
6. Måttfel vid dimensionering:
Dimensionsmätningsfel inkluderar att inte mäta den faktiska provstorleken, mätpositionsfel, mätverktygsfel och dimensionsinmatningsfel.
Lösning:
Vid testning bör standardprovstorleken inte användas direkt, utan faktisk mätning bör utföras, annars kan spänningen bli för låg eller för hög.
Olika provtyper och storleksområden kräver olika testkontakttryck och noggrannhet hos dimensionsmätaren.
Ett prov behöver ofta mäta dimensionerna på flera platser för att beräkna medelvärdet eller minimivärdet. Var mer uppmärksam på registrering, beräkning och inmatning för att undvika misstag. Det rekommenderas att använda en automatisk dimensionsmätare, och de uppmätta dimensionerna matas automatiskt in i programvaran och beräknas statistiskt för att undvika driftsfel och förbättra testeffektiviteten.
7. Fel i programinställningen:
Bara för att hårdvaran är i ordning betyder det inte att slutresultatet är korrekt. Relevanta standarder för olika material kommer att ha specifika definitioner och testinstruktioner för testresultaten.
Inställningarna i programvaran bör baseras på dessa definitioner och testprocessinstruktioner, såsom förbelastning, testhastighet, val av beräkningstyp och specifika parameterinställningar.
Förutom ovanstående vanliga fel relaterade till testsystemet har även provberedning, testmiljö etc. en viktig inverkan på dragprovning och måste uppmärksammas.
Publiceringstid: 26 oktober 2024