Behandlingen av avbrott i hög- och lågtemperaturtestkammare anges tydligt i GJB 150, som delar in testavbrottet i tre situationer, nämligen avbrott inom toleransintervallet, avbrott under testförhållanden och avbrott under övertestförhållanden. Olika situationer har olika behandlingsmetoder.
Vid avbrott inom toleransintervallet, när testförhållandena inte överstiger det tillåtna felintervallet under avbrottet, bör avbrottstiden betraktas som en del av den totala testtiden; vid avbrott under testförhållanden, när testförhållandena för hög- och lågtemperaturtestkammaren är lägre än den nedre gränsen för det tillåtna felet, bör de förutbestämda testförhållandena uppnås igen från punkten under testförhållandena, och testet bör återupptas tills den schemalagda testcykeln är avslutad; för övertestade prover, om övertestförhållandena inte direkt påverkar avbrottet av testförhållandena, bör testresultatet anses vara ogiltigt om testprovet misslyckas i det efterföljande testet.
I det faktiska arbetet använder vi metoden att testa om efter att testprovet har reparerats för testavbrott orsakat av testprovets fel; för testavbrott orsakat av höga och lågatemperaturtestkammaret-utrustning (såsom plötsligt vattenavbrott, strömavbrott, utrustningsfel etc.), om avbrottstiden inte är särskilt lång (inom 2 timmar), hanterar vi det vanligtvis enligt det avbrott under testförhållanden som anges i GJB 150. Om tiden är för lång måste testet upprepas. Anledningen till att tillämpa bestämmelserna för testavbrottsbehandling på detta sätt bestäms av bestämmelserna för temperaturstabilitet hos testprovet.
Bestämning av testets varaktighet i höga och låga temperaturertemperaturtestkammareTemperaturtest baseras ofta på att testprovet når temperaturstabilitet vid denna temperatur. På grund av skillnader i produktstruktur, material och testutrustningens kapacitet tar det olika produkter att nå temperaturstabilitet vid samma temperatur. När testprovets yta värms upp (eller kyls ner) överförs den gradvis till testprovets insida. En sådan värmeledningsprocess är en stabil värmeledningsprocess. Det finns en tidsfördröjning mellan den tidpunkt då testprovets innertemperatur når termisk jämvikt och den tidpunkt då testprovets yta når termisk jämvikt. Denna tidsfördröjning är temperaturstabiliseringstiden. Den minsta tid som krävs för testprover som inte kan mäta temperaturstabilitet är specificerad, det vill säga när temperaturen inte är i drift och inte kan mätas är den minsta temperaturstabilitetstiden 3 timmar, och när temperaturen är i drift är den minsta temperaturstabilitetstiden 2 timmar. I verkligt arbete använder vi 2 timmar som temperaturstabiliseringstid. När testprovet når temperaturstabilitet, om temperaturen runt testprovet ändras plötsligt, kommer testprovet i termisk jämvikt också att ha en tidsfördröjning, det vill säga att på mycket kort tid kommer temperaturen inuti testprovet inte att förändras för mycket.
Om det plötsligt uppstår ett vattenavbrott, strömavbrott eller fel på testutrustningen under testet av hög och låg luftfuktighet, bör vi först stänga testkammarens dörr. När testutrustningen för hög och låg luftfuktighet plötsligt slutar fungera, kommer temperaturen på testkammarens dörr inte att förändras dramatiskt så länge som kammarens dörr är stängd. På mycket kort tid kommer temperaturen inuti testprovet inte att förändras mycket.
Avgör sedan om detta avbrott påverkar testprovet. Om det inte påverkar testprovet ochtestutrustningkan återuppta normal drift inom kort tid, kan vi fortsätta testet enligt hanteringsmetoden för avbrott vid otillräckliga testförhållanden som anges i GJB 150, såvida inte avbrottet i testet har en viss inverkan på testprovet.
Publiceringstid: 16 oktober 2024